crazy.

Det är verkligen så jag känner mig idag, jag har dragit mig ner i en kamp mellan att vara okej och bara acceptera läget, att jag måste vänta och vänta och vänta och bara fortsätta le and keep being strong och som alla säger "men ni ses ju snart igen..." och att känna att jag orkar verkligen inte mer!

Lätt att säga att "Ni ses ju snart..." för det stämmer ju....om man kan tycka att 2 månader är "snart" och låtsas som att det är helt normalt att bara se sin pojkvän 1 vecka ibland men med 2 månaders mellanrum.
Det är inte snart för mig.
Det är inte okej och det är inte normalt!


Idag tar det mest överhanden att jag håller på att förlora mig själv i det här. Det känns inte som jag längre.
överlag - om man kollar mitt liv, jag är mer ledsen än att jag är glad.... det känns som jag gråter mer än jag skrattar och är det verkligen värt det att alltid, alltid bara vilja att tiden ska passera fort? Jag känner mig mer och mer avtrubbad för saker som händer omkring mig och jag har ingen energi alls att ta tag i saker omkring mig.

Fast jag tror ju verkligen på oss och vårt forhållande....
men det är inte enkelt att kämpa ensam.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Belle - trebarnsmamma i New York

Follow your heart ♥

RSS 2.0