Privat.

Dagen har varit seg, jobbig...svår att hantera liksom. Jag har nån slags vägg som jag kan fälla upp för att inte känna efter, jag använder den mest för att inte sakna...människor, familjen, vännerna i Sverige. Begravningen av min lilla farmor är i helgen hemma i Stockholm. Idag har jag mest funderat på vad jag känner, och vad jag ska skriva i mitt brev till min underbara lilla tant. Det blev jobbigt när jag kom hem från jobbet och vart ensam och kunde känna efter mer, men nu efter en lång varm dusch och en hel del tårar tror jag att jag har skrivit ner allt jag vill ha sagt. Det är personligt och privat, bara för mig, farmor och resten av min familj - de som kan känna och förstå vad jag pratar om. För er som inte kände min farmor ska jag berätta vilken fantastisk filur hon var:

Tillsammans med farfar (min ängel) köra 30 mil för att hälsa på oss i Dalarna så ofta de kunde. Att lugnt sitta och le fast hon fick vara "hår-modell/smink-docka" fast hon nyss kommit från frisören med nypermanentat hår (fick alltid höra den historien!)
Hon hade alltid ett skämt eller rolig historia att dra, massa ordvisor och ett stort lager av svordommar. Den sista personen att lämna middagen eller festen. Den som fick alla att skratta - och folk som inte kände henne att tappa hakan av förvåning. Snapsvisor och snuskiga historier, korsord och CSI på Tv'n, ett stort glas vin och en cigg på balkongen. Under några månader var hon min rumskamrat och vi lagade olika maträtter och drack mängder av vin på kvällarna. Helt fantastiskt människa med ett stort ♥. Hon var verkligen den som höll ihop släkten och satte alltid barnen och barnbarnen först.

Hon sa själv att det var under mitt bröllop hon började känna sig annorlunda. Cancern tog henne så fort, våran lilla krutkärring. Fast hon var sjuk satt hon uppe halva natten med ett glas vin 7 dagar innan hon förlorade kampen mot sjukdomen. Hon slutade aldrig babbla, dra historer och skämt. Sista veckan envisades hon med att vara med oss alla och bowla, ihopkrypen i rullstolen med en filt hejjade hon på oss alla. Ville ha sin naglar målade i häftiga mönter så som jag hade. Middag för hela släkten i hennes lilla lägenhet. Envis som hon var skulle hon ha en kopp kaffe på sjukhuset fast hon låg drogad och med dropp. Vackra, underbara lilla farmor - hon är en ängel nu och jag vet att hon har koll på oss. Jag älskar dej.


Kommentarer
Anonym

krutkarring ja=)..tanker pa dig min fina van och jag lider med dig,kan inte forstar hur d e a vara har under denna tiden. din farmor levde verkligen fullt ut till slutandan och det ar en stor inspiration. alskar dig och cs imon=) puss och god natt min fina

2010-01-14 @ 07:39:35
linda

Vilket härligt kort, och fina ord. Ögonen vattnas här jag sitter och är orkelös för att jag är sjuk med feber o förkylning. Ni verkade ha ett riktigt fint band :)



kramar

2010-01-14 @ 13:48:27
URL: http://bylindaly.blogspot.com
Hannah

Jag beklagar inte sorgen för den är naturlig, men jag beklagar din förlust :(

kram

2010-01-15 @ 09:39:31
URL: http://vinstlott.blogg.se/
Anonym

Oj, nu gråter jag som bara den :(

Förlorade min mormor för några år sedan. Hon fick papper omm att hon blivit fri från cancern hon hade och en vecka senare dör hon av en hjärtattack :/

2010-01-15 @ 10:17:34


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Belle - trebarnsmamma i New York

Follow your heart ♥

RSS 2.0