Jag ska ge mig på att baka. Imorgon är ju Thanksgiving så tänkte göra nåt gott att ta med till middagen hos Kevins farbror. I vanliga fall brukar hans farmor baka men hon är i Florida i år, så min svärfar frågade efter mina havre & russin kakor i stället. Jag gör dem från grunden - of course - jag är ju ändå uppvuxen i Sverige så att köpa färdigt eller halvfärdigt har jag inte ryckts med i än. De är i alla fall super populära här i familjen. Idag tänkte jag dock prova på något annat - Apple Oatmeal Cookies - hoppas det blir bra!

Snabbis - jag är med och tävlar om superfina prylar som ger julkänsla, och ni vet ju hur mycket jag älskar julen! Ni kan se inlägget här hos Malin, som väntar tvillingar just nu faktiskt! Spännande, och kul för henne!

 

 

I Lördags när jag var och handlade mat så var det en man där med två små killar i 2-års åldern. Tvillingar. Vi pratade ett tag sen sa han "you know, there's a special place in heaven for twin parents"

 

De dagar som känns som... ja att man är näst intill död (zombie mode som min man kallar det) så verkar det alltid som att en annan förälder till multiples strosar in i ens liv och ger ny energi och några bra råd.

 

En morgon precis i början efter vi fått hem Makai så träffade jag en mamma till tvillingar hos barnläkaren och hon var helt fantastisk. Jag hade inte borstat håret och varit för trött för att sminka mig alls men hon gav mig en hög med energi och lovade att det kommer bli enklare. Bara föräldrar till tvillingar/trillingar m.m förstår precis HUR tungt det kan vara att ha nyfödda som skriker samtidigt, måste ammas samtidigt, försöka få dem att sova samtidigt...

 

Efter en tung natt när de var ca 6-7 veckor så hade vi en elektriker här och jag hade lyckats sova mig igenom första gången han ringde och han hade åkt härifrån! När han väl kom tillbaks så skrattade han och sa att han visste precis hur det är - han hade nämligen trillingar! 4 år gamla och han sa att vi kommer överleva de första tuffa månaderna. Det låter säkert konstigt för många men jag har verkligen haft stunder när jag undrat HUR, och OM vi kommer kunna ta oss igenom alla sömnlösa nätter och kaos på dagarna. Räkna in en 2-åring på det också.

 

One day at the time. Nej.... jag lever efter One hour at the time! =)

 

Nu är tvillingarna 3 ½ månad och livet känns enklare. Vi har en ganska bra rutin. De sover lite längre åt gången. Jag ammar inte längre så att flaskmata två samtidigt funkar bra och går snabbare så att mata en i taget går oftast bra. Kadien är fantastisk och brukar hjälpa till med att hämta nappar, blöjor och andra småsaker. Vi överlevde helt enkelt.

 

....och trust me..jag vet att det kommer vara 1000tals fler perioder som kommer vara tunga - men det kommer gå bra. Vi kan klara det.

 

 

Nu för tiden...så har jag min lilla gullunge Katty här hemma på dagarn också. Våran 1-åriga guddotter. Det funkar bra än så länge och hon leker så bra med Kadien att jag har liiiite extra tid över fast det är ett barn extra här hemma.

 

Men det är tröttsamt.

 

Denna vecka är iaf bara 3 dagar - Torsdag är ju Thanksgiving. Fredag är hennes mamma ledig som de flesta andra, förutom alla som jobbar i affär. Fredag är nämligen black Friday vilket är årets största shoppingdag! Jag brukar aldrig ge mig ut och shoppa då men Kevin har faktiskt några gånger varit ute och jagat bra priser, speciellt på elektonik och jag tror 2 av våra TV är köpta på en black Friday. Jag håller mig mest till internetshopping i alla fall - och Måndagen efter är Cyber Monday med massor av extra bra priser - tips till er om ni brukar beställa saker från USA!

 

 

....jag gjorde det i Söndags! Lite i förväg men jag ♥ julen - det är absolut den högtid som är # 1 för mig. Den högtid jag längtar hem allra mest! Det är... 3 år sen jag var hemma över jul. Förra året var jag hemma strax innan jul. I år kommer min fina syster hit och ska spendera jul och nyår så det längtar jag efter såklart, men att vara hemma i Dalarna med snö, familj och svensk julmat är ändå vad jag helst skulle vilja.

 

Madeléne har firat jul med mig tidigare här i New York, då hon bodde i Boston så vi har redan tryckt in en del svensk mat i Kevins familjs julbord. Blandat med deras fisk, rice & peas och curry goat så har vi köttbullar, prinskorv och Janssons frestelse!

 

Jag är helt besatt av Etsy och alla supersöta hårband de har till bebisar. Eller jag är besatt av de mesta de säljer, virkade bebis grejer så som små tofflor, benvärmare och liknande. Love it! Har precis klickat hem en hel hög med nya hårband till Mayia så hoppas de kommer innan Thanksgiving för ett av dem skulle passa perfekt till hennes klänning hon ska ha på sig.

 

...det bästa som finns är att gosa med sina barn. Tvillingarna är ju gosiga på sitt sätt, men med Kadien nu kan man kramas och när han får somna i våran säng så kryper han alltid in sig så nära och mysigt! Bästa som finns. När han somnar alltså. Sen brukar man vakna av en fot i ansiktet eller en spark i magen.

 

Life of a mommy.

...var nog det mest påfrestande jag vart med om. På samma skala som det var att ha långdistans förhållande - lika uppgiven och trött var jag under den här graviditeten. I alla fall på slutet.

 

Lite matematik: Mayia vägde nära 2.6 kg när hon föddes (jag säger ungefär då jag översatt från Lbs/Ounce till kilo) Makai vägde ca 3.2 kg = 5.8 kilo bebis(ar) = stora tvillingar! Jag gick upp 31 Lbs = 14 kilo från vikten jag hade EFTER Kadien vilket var 10 kilo MER än när jag gifte mig 2009. Usch. Anyway.....Det var absolut det tyngsta jag vart i hela mitt liv och det kändes av!

 

I vecka 7 märkte vi att jag var gravid (tog test hemma) efter att vi alla i familjen hade haft magsjuka och min aldrig gick över, jag spydde konstant. Vecka 8 fick jag ultrraljud som visade 2 hjärtslag! När min doktor sa "This is baby A..." så började Kevin skrika och hoppa, och jag började gråta....och jag grät hysteriskt i flera timmar efter det. Jag var i chock!!!

 

De första 4 månaderna var bara illamående, och spydde hela dagarna och nätterna. Jag kunde knappt hålla mig vaken alls och tog flera powernaps i bilen under dagarna på jobbet. I vecka 11 fick jag mycket hjärtklappning och ont i bröstet och blev skickad till sjukhuset av min doktor. Fick dropp med vätska och jag var sjukligt orolig för att nåt skulle vara fel med ena, eller båda bebisarna. Hade läst mycket om Vanishing Twin Syndrome och hade panik i stort sett hela tiden att det skulle hända mig!

 

Sen rullade det på ganska bra. Det var tungt. I vecka 30 var jag lika stor som när jag födde Kadien (vecka 38) och hoppades på att mina små troll skulle komma någonstans runt vecka 34-35 som de flesta tvillingar gör.

 

I vecka 32 blev ett vanligt besök hos gynekologen en ny resa till akuten då det visade att jag hade värkar med 2 minuters mellanrum och att baby A (Mayia) låg fixerad. Jag hade redan så mycket ryggvärk och förvärkar att jag hade vant mig att koppla bort smärtan så gott det gick. Blev uppkopplad med dropp för extra vätska och också någonting att försöka hindra att det skulle bli förlossning så tidigt. Jag skickades hem på natten fast jag fortfarande hade värkar (en Fredag) och fick order att vara sängliggande med undantag bara för toalett och dusch. Värkarna hade stannat av på Måndagen då jag hade nytt läkarbesök.

 

Jag hade två låååånga veckor där jag bara flyttade mig mellan sängen och soffan och glodde i taket i stort sett. När jag gick in i vecka 34 tyckte min doktor att de kunde få komma om de ville och jag fick upp och röra på mig igen. Sen spenderade jag varje vaken minut gående upp och ner i trappor, i lekparken med Kadien, tog promenader - allt för att bebisarna skulle ramla ut... jag var till och med in till jobbet ett par gånger för att avsluta alla mina projekt - och hoppades att stressen där skulle skrämma ut dem!

 

Allting gjorde ont. Fruktansvärt ont! Min rygg var helt förstörd. Jag hade ont i höfterna, värkar som kom och gick, svullna händer och fötter, hemsk halsbränna, kunde inte sova och som pricken över i:et hade vi runt 33-35 ° här i New York. Jag var minst sagt irriterad.

 

Jag ska ge mig på ett inlägg om förlossningen också! Det kommer snart!

 

 

...att det är en riktigt dålig idé att kolla på American Horror story Coven som sista grej att göra innan man ska sova. Jag gillar inget läskigt alls så brukar undvika rysare och speciellt saker som får det att krypa i skinnet. De två första säsongerna av just American Horror Story höll jag mig ifrån, men denna säsong är ju om häxor och det gillar jag lite mer än mentalsjukus och haunted house som de första två handlade om. Äckligt i alla fall så ska nog bara mata klart lillan sen gå och sova. Om jag kan.........

 

Men sorry för den usla uppdateringen. Två ledsna bebisar med feber och en vild 2 åring var lite mycket att hantera så hann inte ens tänka på att slå igång bloggen. Dessutom har min fina mormor ramlat i helgen så det har vart en hel del sms och samtal fram och tillbaka med min kära familj hemma. Usch, önskar bara jag kunde åka hem ibland!

 

Men tvillingarna mår bättre nu i alla fall, tack och lov!

 

Vissa nätter sover vi (alla) så bra, Love it! Vissa nätter är....ja, låååånga. Matning, rapning, blöjbyte, vyscha till sömns... sen dags för nästa bebis!

Precis när man väl somnat ordentligt efter sista matningen så börjar dagen för Kadien och resten av morgonen halvligger jag i soffan och försöker hinna med en powernap men det brukar inte funka så bra. Haha.

Jaja, men om jag försöker somna nu i stället för att blogga kanske jag hinner få in en extra kvart innan dagen börjar. Håller tummarna :)

Vi har hunnit med sagostund på bibblan imorse, och lekparken efter lunch. Nu soooover alla tre barnen. Den lugnaste stunden på mina dagar är efter halv 3 och ibland varar det en halvtimme, idag har vi precis passerat 1 timme! Weehoo!

 

När Kadien vaknar ska han åka till svärisarna, det blir att sova där inatt för honom. Imorgon bitti har jag 3 månaders checkup för twinsen och än så länge har min man inte köpt mig en ny bil = bara 2 barn får plats.

 Jag vill INTE ha en minivan, jag kan liksom inte tänka mig att tuta runt i en... fast när jag tänker minivan så tänker jag mörkbrun, rostigt gammalt vrak.
Tydligen finns det mycket snyggare nu för tiden, även fast jag bestämt sagt att jag inte vill ha minivan utan mycket hellre nån GMC, typ Denali.

 

 

 

 

Hört det nån gång? Jag har lyckats skaffa mig 3 barn! När Kadien åkte med sin pappa till tandläkaren och jag "bara" har tvillingarna hemma så är det knäpptyst. De sover. Jag vill hinna diska, duscha och förbereda middagen, om jag är snabb kanske jag hinner vika tvätten!

 

Men sen vaknar en och sen den andra och så skriker de samtidigt...och så kommer snart resten av familjen hem och så är det högljutt kaos igen och jag märker att jag endast hunnit diska 3 nappflaskor och hällt ut alla ovikta kläder på soffan och halft klätt av mig för att hoppa in i duschen. Ugnen slog jag på men hann aldrig krydda och ställa in köttet.....Börjat på allt men inte slutfört något.

 

Men Kadiens stora kram när han springer in genom dörren och att min fina man tar på sig skorna igen och drar iväg för att köpa hem färdiglagad mat gör min kväll ändå =) Man kan inte hinna med allt hela tiden. Jag hinner inte med något alls, någonsin typ.

 

Vad är det de säger? Nånting om att ens barn inte kommer minnas ett rörigt hem? Jag hoppas det stämmer!

 

 

Jag vaknar I stort sett varje natt/tidig morgon av att min 2åring ropar MAAAMMAAAAA !!!  Ibland om jag är riktigt trött och sover djupt kör han Stewie metoden. Ni vet, MOM...MOMMY. MOMMY. MOM! MAMIIIII... MOM! 

 

Så inatt när jag vaknade till ISABELLE! hann jag bli lite orolig först. Scary...vem skriker mitt namn mitt i natten!?!

 

Nu vet jag iaf att försöken att lära lillen sina föräldrars namn är 100% succesful. Och att jag antagligen var vääääldigt trött inatt

 

Såååå det hart alltså gått ett bra tag sen jag la ner mitt bloggande.

 

Jag visste inte alls om jag skulle fortsätta här, på nån annan sida..eller alls?! Blogga tar en hel del tid, energi och en väl fungerande hjärna - något som jag bara har ibland (skyller på alldelens för lite sömn...)

Nu efter att jag tagit ett uppehåll... skaffat mer bebisar och slutat jobba så känner jag att jag vill blogga igen. Jag känner för att uppdatera om mitt liv igen, och framför allt så hade jag svårt att hitta en intressant blogg om att vara förälder till multiples när jag sökte efter det som gravid.

 

Så en snabb presentation då, även om bloggen funnits länge så har mitt liv ändrats sen jag startade den!

 

 

Mina hjärtan, mitt allt!

Kadien föddes 2011 och har vart med i bloggen sen tidigare, fast nu är han en springande, klättrande, vilde som pratar och sjunger från han vaknar tills han slår igen sina bruna ögon igen. Bruna. Precis! Sjukt nog så var hans ögon blå hela första året av hans liv, men har nu skiftat till ljust bruna. Min fina lilla kille som pratar 60 % engelska, ca 30% svenska och de sista 10% spanska! Hejja hejja Dora the explorer och liiiiite tack vare dagiset han gick på fram tills att jag födde tvillingarna.

Mayia & Makai föddes i August nu i år, och är tvåäggstvillingar (jag vet inte hur mycket ni kan om tvillingar men om det är olika kön så är det aldrig enäggs). Eftersom jag inte har några tvillingar i min släkt alls, och det var nästan 40 år sen någon i Kevins släkt fick tvillingar så var det en stor överraskning!

 

Själv  kommer jag från Dalarna men bodde i Stockholm sedan jag var 16 pga det gymnasiet jag valde. Jag flyttade till New York 2008 och gifte mig samma år med min man Kevin. Vi hade haft långdistans förhållande i 2 år när jag väl flyttade hit. Efter hela greencard processen och sånt kul så har jag jobbat sen 2009 och fram till i sommras. Tre barn funkar inte för oss att ha på dagis här i USA  pga de höga kostanderna, och dessutom har jag allvarliga trust issues när det kommer till andra att ta hand om mina barn- så nu mer är jag hemmafru!

 

Mitt liv tog en totalvänding när vi fick reda på att det var 2 hjärtslag! Jag hade "bara" planerat att ha 2 barn även fast min kära man alltid velat ha ett fotbollslag, och jag grät en hel del de första dagarna efter vi fick veta. Det var dock ingenting mot hur mycket jag har grät de första veckorna av tvillingarnas liv. Mer om det sen.

 

Frågor? Skicka en kommentar

 

Sist jag skrev var tydligen i Maj 2012. Det var ett tag sen ju.

 

Spanar lite på bloggen...funderar på att börja blogg igen, mitt liv har ju ändrats lite mer sen sist - och upptäcker att jag trots inga nya inlãgg att jag konstant har folk som klickar sig in här ändå! ♥ Vilken boost!

 

Jag ska absolut ta tag i bloggen igen!