Lördags godis!

Idag var vi inne på Manhattan och vandrade runt. Jag har velat gå till Sockerbit i flera månader nu, så vi promenerade ner dit. Underbar liten affär. Köpte hem en lites godispåse, *mmmmmmmmmmmmmm* Om ni är i New York och är sugna på lösgodis, eller ännu mer om ni bor i New York och har hemlängtan ♥


Mys

 

Jag och Kadien ska sova, eller han har nyss somnat faktiskt, Kevin är ute och DJ'ar på en fest. TGIF - jag ska föröka få sovmorgon imorgon! Sova länge (hahah det är riktigt önsketänkande...) och slappa hemma i mjukisbyxor hela dagen. Det ni - det skulle jag önska mig om nån förvirrad ande skulle krypa fram ur en lampa.

 

 

 

 

 

Alla 3 önskningar skulle bli samma sak....#Det gäller att passa på!

Daah. *Pust*

Dagarna, och veckorna bara springer förbi - fast jag gör just ingenting. Jobbet tar kål på mig, eller jobba heltid kombinerat med att vara uppe och med lillen 2-3 gånger/natt. Laga mat. Städa. Tvätta.....

Jag saknar bloggen väldigt mycket och jag kommer på mig själv med att tänka vad jag ska skriva men så är jag trött, tröttast när jag väl kommer hem att jag bara tittar på datorn och suckar. Haha. Sen väljer jag att kramas med Kadien ist ♥
Do you blame me?

Jag önskar jag hade mer energi och jag kobbar på att få lillen att sova bättre på nätterna så förhoppningsvis är jag tillbaka och uppdaterar igen ganska snart....

Livet är inte rättvist

Så förra veckan var vi iväg och hälsade på en av Kevins vänner, och numera också våran granne som ligger på sjukhus. Den info vi hade fått av hand bror var vilket sjukhus och han vart med i en motorcykel olycka.

Det är riktigt deprimerande att se en 30-årig, supergullig, nyförlovad människa ligga helat nerbäddad med slangar som hjälper honom andas orörlig i en sjukhussäng. Fruktansvärt. Efter att han pratat med honom ett tag hade vi fått veta att han troligen, ingen vet säkert, blivit påkörd bakifrån av en bil i hög hastighet - som efter att ha kraschat in i Dj's motorcykel kört därifrån. Han hade tur att folk hade hört kraschen och kommit springande och hittade honom livlös på marken. Förhoppningsvis kommer han kunna gå igen en dag. Han säger att han känner sina ben, eller rättare sagt att han känner att han har ben, men läkarna har sagt till honom att han antagligen, och med stor risk kommer vara förlamad från bröstet ner för resten av livet.

*suck*

Hur kan man ens köra på någon och sen lämna personen liggande efter vägen? Jag vet verkligen inte hur folk kan leva med sig själva....den här personen kan ju inte veta om DJ klarade sig eller dog. Idioter.

My love

Så veckorna går och lillen är nu 4 ½ månad och gladare än nånsing :) Han får till riktigt bebisskratt nu, så gulligt, och han sitter själv i sin lilla stol. Mitt hjärta.

 

Ja hur som helt - mina kvällar efter jobbet går till att gosa med min bebis, laga mat, städa, fixa hemma och umgås med mamma. Vissa dagar hinner jag med att trycka in att träffa vänner, men jag förstår inte själv hur jag orkar just nu....jag har en känsla av att om några år kommer jag inte minnas den här tiden alls, jag kommer ha vart så trött att det ligger i en dimma. Tragiskt.

 

Både lillen och jag har vart förkylda i veckan, han verkar må bra nu förutom lite slem i halsen och snuvig, men jag mår fortfarande skit med huvudvärk, snuvig, hostar och nyser. Irriterande! Hoppas det går över snart.

 

Nu blir det sängen, lillen sover sen 1 timme tillbaka så jag måste passa på också....

 

 

 

Belle - trebarnsmamma i New York

Follow your heart ♥

RSS 2.0