Amazing!
Om jag bara vetat om det här tidigare! Vilket geni kom på det här? Tips tips tips till alla nyblivna föräldrar, min vän rekommenderade mig om det här eftersom hennes bror & fru också har Tvillingar och det funkar perfekt för dem.
(http://www.babybrezza.com/store.php/formula-pro/formula-pro/)
6 månader
För några dagar sen blev småttingarna 6 månader gamla. Tiden har gått så fort men ändå så himla långsamt! Svårt att förklara.... Det har var j**ligt jobbigt till och från, men ändå helt underbart! ♡
Lillan som föddes 1 kg mindre än brorsan väger nu ca 300 g mer! Makai har 2 små tänder! Mina stora små troll.
Det är inte en lugn stund hemma längre men våran familj känns så hel och det är fantastiskt.
Bilder från Valentines!
Mina små ♡
Double the joy!
Princess!
Måste bara visa upp lillan och hennes nyfunna talang att sitta själv, och hennes fina piercade öron! Gullunge ♡
Inte så lätt!
2 av 3 gosingar!
Jag trodde det skulle vara enkelt att hitta massa outfits till tvillingarna som var matchande. Lika men sen olika färger ungefär....men det är lite av ett mission faktiskt! Oftast när jag klär dem så blir det enfärgade onesies (body) och sen liknande byxor, eller att båda har randiga onesies och Mayia har typ lila byxor och Makai blå. Jag har väldigt få outfits åt dem som är perfekt matchade. Finkläder är enklare såklart men just vardagskläder önskar jag att jag hade mer att välja på för att klä dem lika.
Jag tycker det är det som är grejen när man väl har tvillingar nu att få pyssla och klä dem gulligt och i liknande kläder.
När de blir äldre kommer jag garanterat inte göra det men nu medans de är bebisar så vill jag, och tror de kommer uppskatta det senare faktiskt.
Hur som helst- hade de vart två av samma kön hade det ju vart enklare då man bara kan köpa två lika outfits men som tjej/pojk bebisar hittar jag inte mycket, och inte heller mycket naturalt som kan passa dem båda..... några förslag kanske på bra hemsidor man kan beställa från?
Tips?
2013 var verkligen ett år som våran lilla Kadien växte enormt på. Vi slutade med nappflaskan precis i början av året så utan problem lärde han sig att somna utan sin mjölk på kvällen. Att sluta med nappen tog jag tag i direkt han fyllde 2 år. Kevin drog iväg en långhelg till Atlanta i slutet av Maj så den helgen tog jag bort de nappar som fortfarande inte var sönderbitna (ja i slutet tuggade han mest på dem) och sa åt lillen att nu behövs de inte mer! Det funkade ganska bra, det var lite gnälligt den helgen speciellt under nätterna - men eftersom Kevin var borta så hande jag Kadien i sängen med mig och kunde gosa så mycket han ville hela helgen. Det var min plan - Mommy logic. Kevin är den stränga av oss två så det gäller ju att passa på!
I alla fall - det jag skulle komma fram till var att Makai hittat sin tumme. Han suger på tummen så fort han är trött - och ibland fast han är helt vaken och leker. Inte bra! Jag vet så många som sugit på tummen när de växte upp och att de hade så svårt att vänja sig av med det! Det känns nästan omöjligt att få honom att sluta nu när han är så liten (och hans doktor sa att låta honom vara tills vidare..) eftersom han spottar ut nappen och skriker sig blå om man håller bort hans hand från munnen. What to do - några bra tips?
Dreggel, dreggel - tänder på gång? Ibland blir det att bara bära runt på lillen för att göra honom glad.
Bilder från julen
snabbis!
Min laptop har gått sönder så måste blogga från mobilen, vilket jag INTE gillar! Därför jag inte uppdaterad på ett tag :(
Att skriva svenska ord tar sån himla tid med mobilen!
Annars har all sömnbrist kommit ikapp mig nu....är sjukligt trött fast jag får någolunda bra sömn. Tvillingarna sover mellan 3-5 timmar när vi lägger dem vid 23-tiden. Sen efter den första matningen så är de hungriga var tredje timme igen. Min natt brukar se ut ungefär såhär:
* Somnar runt 23.30 - midnatt
* En eller båda äter runt 3-4 tiden + blöj byte
* Om bara en vaknade och åt så brukar det bli matdags för baby #2 inom en timme
* Matning + blöj byte igen runt 6-7 tiden och då brukar också Kadien komma in till våran säng
* Upp kl. 8 för att Baby Katty kommer
Många nätter har också extra blöj byten, byten av pyjamas / sängkläder och ibland blir det att båda bebis om nåt har läckt eller spytts ner.
But it's all worth it ♡ Mina fina barn, alla tre.
Imorgon har tvillingarna 4 månaders koll hos doktorn. Tiden går så fort!!
Mina trollungar!
Mina ♥
Special place...
I Lördags när jag var och handlade mat så var det en man där med två små killar i 2-års åldern. Tvillingar. Vi pratade ett tag sen sa han "you know, there's a special place in heaven for twin parents"
De dagar som känns som... ja att man är näst intill död (zombie mode som min man kallar det) så verkar det alltid som att en annan förälder till multiples strosar in i ens liv och ger ny energi och några bra råd.
En morgon precis i början efter vi fått hem Makai så träffade jag en mamma till tvillingar hos barnläkaren och hon var helt fantastisk. Jag hade inte borstat håret och varit för trött för att sminka mig alls men hon gav mig en hög med energi och lovade att det kommer bli enklare. Bara föräldrar till tvillingar/trillingar m.m förstår precis HUR tungt det kan vara att ha nyfödda som skriker samtidigt, måste ammas samtidigt, försöka få dem att sova samtidigt...
Efter en tung natt när de var ca 6-7 veckor så hade vi en elektriker här och jag hade lyckats sova mig igenom första gången han ringde och han hade åkt härifrån! När han väl kom tillbaks så skrattade han och sa att han visste precis hur det är - han hade nämligen trillingar! 4 år gamla och han sa att vi kommer överleva de första tuffa månaderna. Det låter säkert konstigt för många men jag har verkligen haft stunder när jag undrat HUR, och OM vi kommer kunna ta oss igenom alla sömnlösa nätter och kaos på dagarna. Räkna in en 2-åring på det också.
One day at the time. Nej.... jag lever efter One hour at the time! =)
Nu är tvillingarna 3 ½ månad och livet känns enklare. Vi har en ganska bra rutin. De sover lite längre åt gången. Jag ammar inte längre så att flaskmata två samtidigt funkar bra och går snabbare så att mata en i taget går oftast bra. Kadien är fantastisk och brukar hjälpa till med att hämta nappar, blöjor och andra småsaker. Vi överlevde helt enkelt.
....och trust me..jag vet att det kommer vara 1000tals fler perioder som kommer vara tunga - men det kommer gå bra. Vi kan klara det.
Nu - lite kaffe och sen bada tvillingarna. Kadien och Katty leker redan och huset är redan halvt uppp och ner vänt. Men de skrattar, skriker, sjunger....har kul. Det är mycket mer värt än att mina kuddar ligger perfekt i sofforna!
My everything!
Adorable!
Jag är helt besatt av Etsy och alla supersöta hårband de har till bebisar. Eller jag är besatt av de mesta de säljer, virkade bebis grejer så som små tofflor, benvärmare och liknande. Love it! Har precis klickat hem en hel hög med nya hårband till Mayia så hoppas de kommer innan Thanksgiving för ett av dem skulle passa perfekt till hennes klänning hon ska ha på sig.
Mayia har redan en hel del hårband men de flesta är för när hon blir liiiite större. De som jag använder mest nu är supertunt material och väldigt mjuka så det finns inte så många stilar att välja på än.... men snart så!
Bebis mys...
...det bästa som finns är att gosa med sina barn. Tvillingarna är ju gosiga på sitt sätt, men med Kadien nu kan man kramas och när han får somna i våran säng så kryper han alltid in sig så nära och mysigt! Bästa som finns. När han somnar alltså. Sen brukar man vakna av en fot i ansiktet eller en spark i magen.
Life of a mommy.
Förlossning med tvillingarna
I vecka 36 var jag redan en hel vecka "över tiden" och jag kände mig nästan deprimerad. Jag trodde inte jag skulle orka mycket mer. Ett besök hos läkaren den 15 Augusti visade att min blodtryck var skyhögt och jag blev (igen) skickad direkt till akuten. Min kära man var på jobbet så fick sällskap av hans syster, och fast jag vill få ut bebisarna så sa de åt mig att de i första hand skulle ge mig dropp som här heter Magnesium Sulfate men ärligt talat vet jag inte alls vad det är. Det ges i alla fall för att få ner ett akut högt blodtryck då min läkare konstaterat att jag hade havandeskapsförgiftning.
Av Magnesium droppet mådde jag dåligt, min doktor hade redan sagt att det kallas death in a bottle, och det var en bra beskrivning! Jag blev supertrött, illamående, varm, fick feberfrossa och sluddrade, kände mig helt avslagen från vad som pågick.
Ganska snabbt såg min doktor att det inte funkade och bestämde akut kejsarsnitt pga mitt blodtryck, och att hjärtslagen på bebisarna gick ner ordentligt av droppet.
Kejsarsnitt? Nej!
Det var inte alls vad jag hade tänkt mig! Min första förlossning var en ren dröm, utan någon smärtlindring eller problem alls. Jag hade bestämt sagt ifrån om kejsarsnitt även fast det är väldigt, väldigt vanligt med tvillingar att det behövs. Hur som helst hade min doktor sagt att vi kan försöka undvika det så länge Baby A hade huvudet ner och det hade hon ju. Att Baby B bestämt sig för att ha fötterna neråt var bara en liten hicka på vägen hade hon sagt. Hon skulle försöka vända honom efter att Mayia fötts, och om det inte funkade så kunde han födas med rumpan först. Skulle det bli något problem så skulle vi ta det då = minimal risk för kejsarsnitt....
Strax efter 6 på kvällen: Det gick snabbt när hon hade bestämt sig och jag blev direkt skjutsad till operation, Kevin fick gå iväg för att byta om. Att få epidural var aldrig aktuellt i min värld, och jag hade inte ens googlat kejsarsnitt. Jag kände att jag hade absolut ingen koll alls på vad som skulle ske. Jag tror aldrig jag varit så rädd i hela mitt liv!
Efter mycket tårar så satt de bedövningen och började kejsarsnittet. Jag vet att jag skrek efter Kevin i ren panik och en sköterska sprang och hämtade honom. Han kom in i rummet precis när de tog ut första bebisen, Mayia. Ungefär samtidigt hörde jag att en sköterska ringde till intensiven (NICU) och ville ha mer personal och jag hörde hon sa "level 3, level 3" flera gånger. Jag hade läst tillräckligt innan om preemie babies och visste att de antog att bebis # 2 skulle behöva extra hjälp på en gång. 2 minuter efter sin syster kom Makai.
Hela kejsarsnittet överlag är ganska suddigt, jag var nog tillräckligt drogad från droppet innan - på gott och ont.
Efter att ha vägt och mätt bebisarna så tog de Makai till NICU pga vätska i lungorna och svårt att andas själv. Samma som det var med våran första son.
Resten av natten spenderade jag uppkopplad till dropp och jag minns nästan ingenting, tyvärr. Kevin satt på en stol bredvid min säng nästan hela natten, men små avbrott för att gå till NICU och kolla till Makai, och han har berättat att jag fick sprutor och nytt dropp för att få ner blodtrycket, men att det inte hade fungerat och de hade varnat att jag kanske skulle behöva ligga på intensiven ett tag. Runt 9 på morgon hade mitt blodtryck gått ner lite och vi fick ett rum. Jag var fortfarande uppkopplad med Magnesium och hela den dagen är suddig, jag kunde inte komma ur sängen för att se Makai.
Jag är inte glad över hur denna förlossning blev. Det känns så trist att stora delar är så suddiga och jag var för drogad för att riktigt känna mig lycklig när mina barn föddes. Sorgligt va?
Dagarna på sjukhuset efter kejsarsnittet var hemska. Jag hade klagat till Kevin att jag inte trodde jag kunde överleva smärtan från snittet, lite överdrivet kan man ju tycka nu i efterhand! Vi fick ha Mayia på rummet med Makai låg kvar på intensiven tills han var 8 dagar gammal.
Inte för att låta deppig- men det vart inte alls som jag hade tänkt mig. Jag hade svårt att hantera att mina barn inte var på samma ställe och jag tror nu i efterhand att jag var på gränsen postpartum depression. Dagarna på sjukhuset var änna tyngre då jag knappt träffade Kadien alls, och saknade honom så sjukt mycket. Jag grät mer de dagarna för att jag saknade honom än för hur ont det gjorde efter snittet!
På bilderna är tvillingarna 1 dag
Efter att jag fick komma hem med Mayia var det ett evigt åkande mellan sjukhuset och hem. Jag hade fått tabletter för mitt blodtryck och blodförtunnande sprutor så jag pendlade mellan må dåligt och huvudvärk av högt blodtryck, och illamående, svimfärdig och svag när mitt blodtryck gick ner för snabbt. När Makai äntligen fick komma hem kändes det bättre och snittet läkte ganska snabbt. Efter ca 2 veckor gjorde det inte ont längre och jag började må bättre.
Jag tror att tack vare min fina man, svärföräldrar och Kevins syster, samt min familj på telefon och sms med uppmuntringar och kärlek så kom vi i ordning någolunda snabbt. Min mamma kom hit och hjälpte till i 5 veckor - det var guld värt! Jag grät mycket i början, och jag var inte säker på om jag skulle orka med - men det vände efter några veckor.
Nu minns jag knappt hur livet var utan mina 3 hjärtan!
Så för att avsluta. Det var tungt. Det var jobbigt och gjorde ont. Jag var trött - men det var allt värt mina nya småttingar, mina fina lilla tvillingar.
Att vara gravid med tvillingar....
...var nog det mest påfrestande jag vart med om. På samma skala som det var att ha långdistans förhållande - lika uppgiven och trött var jag under den här graviditeten. I alla fall på slutet.
Lite matematik: Mayia vägde nära 2.6 kg när hon föddes (jag säger ungefär då jag översatt från Lbs/Ounce till kilo) Makai vägde ca 3.2 kg = 5.8 kilo bebis(ar) = stora tvillingar! Jag gick upp 31 Lbs = 14 kilo från vikten jag hade EFTER Kadien vilket var 10 kilo MER än när jag gifte mig 2009. Usch. Anyway.....Det var absolut det tyngsta jag vart i hela mitt liv och det kändes av!
I vecka 7 märkte vi att jag var gravid (tog test hemma) efter att vi alla i familjen hade haft magsjuka och min aldrig gick över, jag spydde konstant. Vecka 8 fick jag ultrraljud som visade 2 hjärtslag! När min doktor sa "This is baby A..." så började Kevin skrika och hoppa, och jag började gråta....och jag grät hysteriskt i flera timmar efter det. Jag var i chock!!!
De första 4 månaderna var bara illamående, och spydde hela dagarna och nätterna. Jag kunde knappt hålla mig vaken alls och tog flera powernaps i bilen under dagarna på jobbet. I vecka 11 fick jag mycket hjärtklappning och ont i bröstet och blev skickad till sjukhuset av min doktor. Fick dropp med vätska och jag var sjukligt orolig för att nåt skulle vara fel med ena, eller båda bebisarna. Hade läst mycket om Vanishing Twin Syndrome och hade panik i stort sett hela tiden att det skulle hända mig!
Suuuuper snygg bild, eller inte. Men ni som känner mig VET att sprutor är min #2 fobi, efter ormar. Jag var panikslagen för att ha droppet inkopplat
Sen rullade det på ganska bra. Det var tungt. I vecka 30 var jag lika stor som när jag födde Kadien (vecka 38) och hoppades på att mina små troll skulle komma någonstans runt vecka 34-35 som de flesta tvillingar gör.
I vecka 32 blev ett vanligt besök hos gynekologen en ny resa till akuten då det visade att jag hade värkar med 2 minuters mellanrum och att baby A (Mayia) låg fixerad. Jag hade redan så mycket ryggvärk och förvärkar att jag hade vant mig att koppla bort smärtan så gott det gick. Blev uppkopplad med dropp för extra vätska och också någonting att försöka hindra att det skulle bli förlossning så tidigt. Jag skickades hem på natten fast jag fortfarande hade värkar (en Fredag) och fick order att vara sängliggande med undantag bara för toalett och dusch. Värkarna hade stannat av på Måndagen då jag hade nytt läkarbesök.
Jag hade två låååånga veckor där jag bara flyttade mig mellan sängen och soffan och glodde i taket i stort sett. När jag gick in i vecka 34 tyckte min doktor att de kunde få komma om de ville och jag fick upp och röra på mig igen. Sen spenderade jag varje vaken minut gående upp och ner i trappor, i lekparken med Kadien, tog promenader - allt för att bebisarna skulle ramla ut... jag var till och med in till jobbet ett par gånger för att avsluta alla mina projekt - och hoppades att stressen där skulle skrämma ut dem!
Allting gjorde ont. Fruktansvärt ont! Min rygg var helt förstörd. Jag hade ont i höfterna, värkar som kom och gick, svullna händer och fötter, hemsk halsbränna, kunde inte sova och som pricken över i:et hade vi runt 33-35 ° här i New York. Jag var minst sagt irriterad.
Jag ska ge mig på ett inlägg om förlossningen också! Det kommer snart!
Mina M & M
Men sorry för den usla uppdateringen. Två ledsna bebisar med feber och en vild 2 åring var lite mycket att hantera så hann inte ens tänka på att slå igång bloggen. Dessutom har min fina mormor ramlat i helgen så det har vart en hel del sms och samtal fram och tillbaka med min kära familj hemma. Usch, önskar bara jag kunde åka hem ibland!
Men tvillingarna mår bättre nu i alla fall, tack och lov!
...My boobies, några veckor sen...
Jag vet att ni gärna vill se mer bilder och så på M & M så det kommer så småningom. Jag har massor av bilder som jag inte hunnit sortera än. Dessutom ska jag ge mig på att skriva förlossnings berättalse om deras födsel också. Intresserade?
Vaken!
Vissa nätter sover vi (alla) så bra, Love it! Vissa nätter är....ja, låååånga. Matning, rapning, blöjbyte, vyscha till sömns... sen dags för nästa bebis!
Precis när man väl somnat ordentligt efter sista matningen så börjar dagen för Kadien och resten av morgonen halvligger jag i soffan och försöker hinna med en powernap men det brukar inte funka så bra. Haha.
Jaja, men om jag försöker somna nu i stället för att blogga kanske jag hinner få in en extra kvart innan dagen börjar. Håller tummarna :)
Precis när man väl somnat ordentligt efter sista matningen så börjar dagen för Kadien och resten av morgonen halvligger jag i soffan och försöker hinna med en powernap men det brukar inte funka så bra. Haha.
Jaja, men om jag försöker somna nu i stället för att blogga kanske jag hinner få in en extra kvart innan dagen börjar. Håller tummarna :)
