Special place...
I Lördags när jag var och handlade mat så var det en man där med två små killar i 2-års åldern. Tvillingar. Vi pratade ett tag sen sa han "you know, there's a special place in heaven for twin parents"
De dagar som känns som... ja att man är näst intill död (zombie mode som min man kallar det) så verkar det alltid som att en annan förälder till multiples strosar in i ens liv och ger ny energi och några bra råd.
En morgon precis i början efter vi fått hem Makai så träffade jag en mamma till tvillingar hos barnläkaren och hon var helt fantastisk. Jag hade inte borstat håret och varit för trött för att sminka mig alls men hon gav mig en hög med energi och lovade att det kommer bli enklare. Bara föräldrar till tvillingar/trillingar m.m förstår precis HUR tungt det kan vara att ha nyfödda som skriker samtidigt, måste ammas samtidigt, försöka få dem att sova samtidigt...
Efter en tung natt när de var ca 6-7 veckor så hade vi en elektriker här och jag hade lyckats sova mig igenom första gången han ringde och han hade åkt härifrån! När han väl kom tillbaks så skrattade han och sa att han visste precis hur det är - han hade nämligen trillingar! 4 år gamla och han sa att vi kommer överleva de första tuffa månaderna. Det låter säkert konstigt för många men jag har verkligen haft stunder när jag undrat HUR, och OM vi kommer kunna ta oss igenom alla sömnlösa nätter och kaos på dagarna. Räkna in en 2-åring på det också.
One day at the time. Nej.... jag lever efter One hour at the time! =)
Nu är tvillingarna 3 ½ månad och livet känns enklare. Vi har en ganska bra rutin. De sover lite längre åt gången. Jag ammar inte längre så att flaskmata två samtidigt funkar bra och går snabbare så att mata en i taget går oftast bra. Kadien är fantastisk och brukar hjälpa till med att hämta nappar, blöjor och andra småsaker. Vi överlevde helt enkelt.
....och trust me..jag vet att det kommer vara 1000tals fler perioder som kommer vara tunga - men det kommer gå bra. Vi kan klara det.
Nu - lite kaffe och sen bada tvillingarna. Kadien och Katty leker redan och huset är redan halvt uppp och ner vänt. Men de skrattar, skriker, sjunger....har kul. Det är mycket mer värt än att mina kuddar ligger perfekt i sofforna!
Kommentarer
Linda
Jag kan inte förstå, men kan tänka mig. I bland tycker jag att jag har dubbelt upp i och med att jag är själv :) Inte alls samma sak, inte så jag menar, men du förstår säkert. Jag tycker det är fantastiskt hur en människa klarar sig på så lite sömn o ändå funkar relativt bra... nåt jag reflekterat över på senaste. Kram
Trackback
