"hemma" över helgen

I mitt liv känns det lite confusing över vad som verkligen är hemma....jag säger att jag åker hem när jag åker upp till dalarna, där jag är nu...jag säger att "nu åker jag hem" när jag åker tillbaks till Stockholm.... fast den person som har mitt hjärta är i NY och jag känner mig väldigt hemma varje gång jag åker dit.....samma sak med Jamaica jag kommer alltid anse Kingston att  vara en stor del av mig.... vissa säger att hemma är där man har SITT hem, hus, lägenhet whatever....men har inget...MAMMAS lägenhet är i Dalarna, PAPPAS hus är i Dalarna, MIN POJKVÄNS hus är i New York och jag bor med en kompis i Stockholm...så jag äger ju inget eget hem..jag är alltså hemlös...?

hur som helst, mamma behövde hjälp att flytta so here I am.... stor (?)och stark (?)som jag är kämpar jag och min lilla mamma på med kartonger och grejjer. Jag är förvirrad, I got it from my mama, men hon är ologisk också på det, så det här med att hitta rätt saker som skulle sparas och vad som skulle skrotas var ju ingen lätt match, men vi har haft kul idag.

För övrigt lyckas jag oftast hålla masken när det gäller hur sjukt mycket jag saknar min älskling, long distance relationships är inget att rekommendera, men när man väl gett sig in i det så får man kämpa på. Jag har countdown till den 18 Dec när jag ska åka över ett tag. Men det är inte lätt...kalla mig kall men jag pallar inte se andra mysa och pussas på tunnelbanan då byter jag hellre plats (Don't hate säger vissa men jaaaa snälla testa hur det är att bara spendera några månader om året men den personen som rock your world..) har också kommit på att jag blir galet irriterad på de som har ett "vanligt" förhållande eller är sambos som konstant bråkar, tjatar och gnäller på varandra...vad hände med att uppskatta vad man har?



Kommentarer
linda

jag kan också bli helt less på de som i ett förhållande bråkar, tjatar o gnäller.... man borde verkligen uppskatta det man har... ska man ha det annars? jag vill ha ett lovley förhållande att uppskatta ;) puss på rej

2007-11-18 @ 14:47:22
Hannah

Vart i Dalarna är du uppvuxen?
O shit vilken jävla pärs att ha ett longdistance sådär, hur länge har ni på nacken? Jag har själv varit gift med en man från centralamerika, o vi var ifrån varandra rätt länge i
omgångar, som längst 1 år...så länge vill jag aldrig mer behöva vara ifrån den jag älskar...nu är jag visserligen skild o har ett nytt förhållande (med en annan man från central/sydamerika ;) )o vi har OXÅ varit ifrån varandra under längre perioder, men under andra omständigheter...så ja vet att det är tufft. Men trots det så blir det lätt att man hamnar i vardagen när man bor tillsammans, o förvandlas helt plötsligt till en alldeles vanlig Svensson som gnäller o gnabbas om triviala saker. Men vi arbetar stenhårt på att undvika det, båda 2. Det är skönt, att vara medveten!
För vi ÄR så medvetna om vad vi har :)

2008-04-15 @ 13:28:29
URL: http://vinstlott.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Belle - trebarnsmamma i New York

Follow your heart ♥

RSS 2.0