idag ar dagen...som vi hatar mest av allt.....och det har vart nagra sanna dagar under 2007, och det kommer bli nagra sanna dagar under 2008 ocksa.
Jag hatar att saga hejda till baby....det ar alltid samma javla sak. Vi bada blir stressade over att vi ska behova vara ifran varandra och blir irriterade och det slutar med att bada ar arga, trotta och ledsna.

det gar inte att beskriva hur tomt det blir och ont det gor, for det ar helt sinnessjukt! och nar jag ar med baby sa kommer jag inte ihag hur det kanns....att alltid vara pa gransen till att grata for att det gor sa ont i kroppen av att man saknar nagon, och att alltid undra om den andra ar okej, att alltid behova vara orolig och att aldrig kunna komma hem och bara fa en kram av den personen som du alskar mest av allt.
Det ar en sjuk kansla att bara vanta pa ratt tillfalle.
Att behova vanta pa att allt i livet ska falla pa plats sa vi kan vara tillsammans.
Men jag tanker gora det. Jag vantar - for jag vet att han ar vard det.