det kändes så bra att få börja jobba på en gång igen så jag skulle slippa slappa runt hemma och ha för mycket tid att tänka.... men nu när jag är här så trycker sig allt jag inte borde tänka på - in i mitt huvud iaf...jävlar också...
det är komplicerat att försöka koncentrera sig på jobbet och allt man borde tänka på - när jag bara känner mig helt utmattad av kämpa mot att börja gråta.
Jag ringde baby  idag för jag saknade att höra hans röst, men ångrade mig så fort han svarade för det gjorde ondare då.
Jag vet att första veckan hemma igen alltid är svårast..men jag kan inte minnas att det nånsin vart så här jobbigt