panik!
jag har packat klart. jag har stadat allt. jag har duschat, fixat mig, klatt pa mig.
fast jag kanner mig sjukt stressad. mitt hjarta slar sa hart och snabbt och det kanns som jag kan sluta andas.
Det ar alltid sa...... det blir som att jag far panik. Jag har absolut ingen kontroll over mina kanslor at all, det kanns som jag kan grata vilken sekund som helst - at precis vad som helt. Eller helt utan anledning. Eller skratta. Skrika.
Jag har tappat kontrollen over mina kanslor for lange sen nar det kommer till mig och baby. For jag kan inte - under nagra omstandigheter - forsoka ha kontroll. Jag bara later det ga. Det ar en kanslomassig berg och dalbana att ha langdistansforhallande. Jag lever under de veckor veckor jag ar med baby. Jag overlever nar jag ar utan honom. Thats it.
Det ar en konstig kansla att ta tag i vardagen och ga igenom saker utan honom - nar det ar honom jag ser mitt liv med.
Dont get me wrong - mina vanner ar de basta som finns, och utan dem skulle jag inte ha nanting. Men det ar tomt och ensamt utan att ha baby nara. Att forsoka halla uppe ett forhallande over telefon nar det finns dagar da man knappt orkar hora den andras rost for att det gor for ont nar man later sig sakna...... det ar latt att stanga av kanslor och bara go on, men for att fa det vi vill maste vi kampa.
Jag vill inte satta mig pa planet ikvall. Vill inte...
fast jag kanner mig sjukt stressad. mitt hjarta slar sa hart och snabbt och det kanns som jag kan sluta andas.
Det ar alltid sa...... det blir som att jag far panik. Jag har absolut ingen kontroll over mina kanslor at all, det kanns som jag kan grata vilken sekund som helst - at precis vad som helt. Eller helt utan anledning. Eller skratta. Skrika.
Jag har tappat kontrollen over mina kanslor for lange sen nar det kommer till mig och baby. For jag kan inte - under nagra omstandigheter - forsoka ha kontroll. Jag bara later det ga. Det ar en kanslomassig berg och dalbana att ha langdistansforhallande. Jag lever under de veckor veckor jag ar med baby. Jag overlever nar jag ar utan honom. Thats it.
Det ar en konstig kansla att ta tag i vardagen och ga igenom saker utan honom - nar det ar honom jag ser mitt liv med.
Dont get me wrong - mina vanner ar de basta som finns, och utan dem skulle jag inte ha nanting. Men det ar tomt och ensamt utan att ha baby nara. Att forsoka halla uppe ett forhallande over telefon nar det finns dagar da man knappt orkar hora den andras rost for att det gor for ont nar man later sig sakna...... det ar latt att stanga av kanslor och bara go on, men for att fa det vi vill maste vi kampa.
Jag vill inte satta mig pa planet ikvall. Vill inte...
Kommentarer
Hannah
Åh gumman vad jag känner med dig :( Jag vet precis hur den där panikkänslan tar fullständig kontroll över hela kroppen o tankarna o man kan inte kämpa emot även om man vill.....jag hoppas verkligen att du håller ut o att det inte dröjer alltför länge innan ni kan ses igen! Massa kramar o ha en uthärdlig flygresa...(om du kan)
Trackback
