Idiotiska föräldrar!

Måste berätta (Obs! Varning för långt inlägg!!), vi satt i bilen och körde hem från våran hus till svärföräldrarna i regnet och såg ett litet barn i 2-3års åldern springa omkring mitt på vägen - vilket är en ganska busy road, konstant trafik..men vi såg ingen vuxen?! Kevin stannade bilen och slängde sig ur och försökte få tag i barnet, samtidigt som en bil kom på andra sidan vägen, jag kastade mig på tutan och bilen stannade precis i tid framför kevin och barnet! Fortfarande ingen vuxen omkring, förutom en man som stod utanför ett hus längre ner på vägen...Kevin ringde polisen och samtidigt stannade en annan bil och de kände igen pojken från en fest som pågick i en kyrka lite längre ner efter vägen, och att de kände pojkens föräldrar. Efter ett tag kom mannen som stått längre bort och sa att det var hans son och att det var dags för dem att åka hem - han vill ha pojken och gå. Polisen hade sagt till Kevin att inte släppa iväg banet med någon innan de kommit dit och kunde försäkra sig om att det var pojkens föräldrar - men mannen var väldigt otrevlig och betedde sig stressat och sa att han absolut måste åka hem nu, det regnade ju ute - inte kunde han ha sin lilla son ute i regnet, och att allt var bara bra och att vi inte behövde oroa oss! Skämtar han eller - tänkte vi....vi var genomblöta ute i regnet och hade precis fångat upp pojken framför en bil - vilka oansvariga idioter har inte koll på vart deras barn är - och varför stog han bara där ute i regnet när vi passerade med bilen? Hade det vart en normal människa som insett att deras barn var försvunnet hade man ju vänt upp och ner på allt och ropat och skrikit barnets namn, alla på festen borde ha varit ute och letat!! Han lyssnade absolut inte på Kevin som bad honom stanna och sätta sig i våran bil till polisen kom utan han gick iväg med lilla pojken så vi följde med dem ner till festen vid kyrkan och väntade in polisen. Pappan till pojken sa om och om igen att han ville inte ha problem, och att de måste åka hem nu, men folk sa också att pojken hade varit så jobbig inne på festen att de hade "put him aside"..... så hemsk situation och stackars lilla pojken, hans hjärta slog så hårt och fort när jag lyfte upp honom, han måste ha varit livrädd där ute i mörkret! Guuuuud alltså vi var så upprörda när vi åkte därifrån, helt sjuk situation.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Belle - trebarnsmamma i New York

Follow your heart ♥

RSS 2.0