Jag vaknade inatt av en mardrom och kunde inte somna om. Irriterad som jag var sa borjade jag tjafsa med baby som fortfarande var vaken fast klockan var halv 4 pa natten. Gick upp vid 9 och tog en promenad, behovde verkligen tanka och fa frisk luft. Tog forsta buss mot langt ut i bubbelfuck, tog bussen tillbaka. Vantade till baby akt till jobbet innan jag gick hem igen. Orkade inte prata med honom.
Gick och la mig och sov pa en gang, hade san hemsk huvudvark! Vaknade av att lillasyster ringde, det var sa skont att hora hennes rost igen! Men sa fort vi lagt pa fick jag hemlangtan.... resten av dagen har jag spenderat med gardinerna nerdragna och tacket over huvet.
Jag fattar inte vad sanna har depp-dagar kommer ifran? Far man ingen forvarning liksom?

Det blir battre och battre, forsta manaderna har sa grat jag ganska mycket, saknade folk, langtade hem, undrade om jag gjort ratt val? Fast som tiden gar sa bliev det farre dagar som jag var deppig, och nar de val kom sa trangde jag bort det. Var sprallig och ganska glad anda....det gar valdigt upp och ner, berg - och - dalbana pa hogsta niva.
Jag kan liksom inte fa mina listor att ga ihop...

Stockholm:
+ Min familj & slakt ar nara
+ Ida, Jessie, Zion, Josefine ar nara
+ Mitt jobb
+ Mina andra vanner ar nara

- Kevin var inte dar

New York:
+ Kevin ar nara
+ Josefine bor ganska nara

- Familj & slakt ar laaaangt borta
-  Ida, Jessie & Zion ar laaaangt borta
- Inget jobb
- Mina vanner ar pa andra sidan jorden


Jag har ingen energi langre, och jag har inget talamod. Jag ar sa trott pa allt bara.

Hoppas imorgon blir en battre dag!