Jag är ganska säker på att jag kommer dö imorgon. Läkartid. Blodprover. Sprutor......

Jag försöker förbereda mig mentalt men det funkar ju laldrig, eftersom den riktiga paniken kommer när man väl sitter där och håller ut armen. Kevin skäms, men han ska fan vara där och jaga ifatt mig imorgon också när jag ger mig på min flyktplan. We're in it together liksom.
Bara så ni vet om jag inte uppdaterar mer från och med nu så har jag antagligen överlevt men chockats svårt av alla rör med blod de ska fylla imorgon bitti. Passande att det är Halloween-helg.....