Olika känslor, mamma vs. pappa?
Man ska inte låta bebisen sova i ens säng, man ska lägga honom att somna på egen hand, och helst ska man låta dem vara så de kan somna om igen om de vaknar....*pust* MEN.... jag älskar att han somnar tätt ihoprullad intill mig, eller på min mage när han ätit klart... jag kan längta hela dagen tills när vi kan gosa ihop oss i sängen när det är dags att sova, så jag kan lyssna på hans andetag och lukta på hans mjuka hår! Ibland ligger jag hellre och tittar på honom när han vilar på dagtid, än att fixa i huset eller betala räkningar....och jag fasar för den dagen (vilket är läskigt snart!) som jag måste gå tillbaka till jobbet och inte kunna spendera 24 timmar om dygnet med min lilla bebis!
Kevin däremot har sån himla disciplin! Han gosar och leker med Kadien på morgonen innan han går till jobbet, men lägger bestämt ner honom i hans spjälsäng när han ska sova för natten. Han tycker att bebisen mår bäst av att lära sig somna själv, och att man inte behöver ligga och krama honom för att han ska somna. Han är världens mysigaste pappa med lillen så jag klagar absolut inte....jag bara undrar -
Är det så olika för män och kvinnor eller?
Vem är det som säger att man inte ska låta barn sova i ens säng??? Jag tror att det där är en kulturel grej. I västvärlden måste alla vara som självständinga som möjligt. Det finns så många länder och kulturer där det är självklart att barnen sover med sina föräldrar, och det är väl inget fel på de barnen som har gjort det??? Det är väl i så fall föräldrarna som får det lite jobbigt.. ;)
Tipsar om Sveriges skönaste morsa, bloggare och inspiratör (o provokatör) www.ladydahmer.se
Varför skulle Kadien inte kunna få sova med er? Vem säger att han mår bäst av att sova, somna ensam? Tvärtom så är barn extremt känsliga för närhet o trygghetsbehovet är enormt när de är små, att då bli övergiven för att sova i en egen säng....nej usch....gör det du känner är rätt i hjärtat!
