Vikt(igt)?!
Läste nyss ett intressant inlägg på en random blogg som ploppade upp, det handlar om hur vi tjejer tänker på kroppsidealen efter man blivit mamma...Ni kan läsa det här, och jag gillade det faktiskt mycket att höra någon annan säga det!
Lillen är ju född i Maj, och den sista delen av graviditeten var jag super tuff och sa ofta att "så fort jag får börja träna igen så *POFF* så är allting som det var liksom.." Sommar och allt, enkelt att vara ute och ta prommenader! Jaha ja. Lätt som en plätt, haha. Sen kom lillen, och sommaren och jag var ute mycket och gick promenader och tränade utomhus medan jag var mammaledig. Ja alltså pratar vi om de 3 månader jag var hemma, men sen vart den en helt annan sak att jobba heltid och ha en liten bebis. Pust! Hur mycket jag än ville fanns det ingen tid eller energi att vara hurtig. Efter jobbet ville jag hellre mysa med Kadien, och sova när han sov, gymmet eller ta en joggingrunda fanns liksom inte ens i min suddiga, supertrötta värld....
Nu 11 månader senare har jag absolut gått ner det allra mesta i vikt, men några envisa kilon sitter där de sitter (=rumpa + lår) och de får fan stanna! Jag gav det ett super försök att försvinna genom att vara stammis på gymmet och käka sallad, sallad, sallad.... sen tröttnade jag på att bara få nån timme om dagen med Kadien och nu går jag bara till gymmet när jag har lust, för att hålla igång lite eftersom jag egentligen gillar att träna.
Min man lever efter motto att man ska enjoy life, så jag försöker att haka på. Vad gör lite extra fett på kroppen när så länge man mår bra och lever hälsosamt för övrigt - hellre njuter jag av lite choklad och en god middag och vin än att bostätta mig på gymmet eller ha kaffe + cigaretter som diet (..som vissa mammor jag träffat på...)!
Det bästa som finns är i varje fall min son, och ingenting annat är lika viktigt som att kunna spendera all min lediga tid med honom!
Lillen är ju född i Maj, och den sista delen av graviditeten var jag super tuff och sa ofta att "så fort jag får börja träna igen så *POFF* så är allting som det var liksom.." Sommar och allt, enkelt att vara ute och ta prommenader! Jaha ja. Lätt som en plätt, haha. Sen kom lillen, och sommaren och jag var ute mycket och gick promenader och tränade utomhus medan jag var mammaledig. Ja alltså pratar vi om de 3 månader jag var hemma, men sen vart den en helt annan sak att jobba heltid och ha en liten bebis. Pust! Hur mycket jag än ville fanns det ingen tid eller energi att vara hurtig. Efter jobbet ville jag hellre mysa med Kadien, och sova när han sov, gymmet eller ta en joggingrunda fanns liksom inte ens i min suddiga, supertrötta värld....
Nu 11 månader senare har jag absolut gått ner det allra mesta i vikt, men några envisa kilon sitter där de sitter (=rumpa + lår) och de får fan stanna! Jag gav det ett super försök att försvinna genom att vara stammis på gymmet och käka sallad, sallad, sallad.... sen tröttnade jag på att bara få nån timme om dagen med Kadien och nu går jag bara till gymmet när jag har lust, för att hålla igång lite eftersom jag egentligen gillar att träna.
Min man lever efter motto att man ska enjoy life, så jag försöker att haka på. Vad gör lite extra fett på kroppen när så länge man mår bra och lever hälsosamt för övrigt - hellre njuter jag av lite choklad och en god middag och vin än att bostätta mig på gymmet eller ha kaffe + cigaretter som diet (..som vissa mammor jag träffat på...)!
Det bästa som finns är i varje fall min son, och ingenting annat är lika viktigt som att kunna spendera all min lediga tid med honom!
Kommentarer
Trackback
