Jag känner mig trött....seg....sliten...egentligen utan riktig anledning tror jag. Eller? Solen har ju varit framme idag, jag fick choklad, jag mår bra och alla runt omkring mig är friska. Sen läser jag som vanligt på kvällen Vimmelmammans blogg och blir medveten om hur orättvist livet egentligen är, men hur bra jag ändå har det...och mina tankar och massa lyckönskningar går ut till henne och hennes underbart gulliga son, som påminner mig om min gudson Z....och jag saknar honom. Tidigare idag pratade vi i telefon jag och han. Eller jag pratade och han hummade lite och verkade hålla med mig.
Jag pratar med mamma och får veta att en viktigt person i mitt liv ligger på sjukhus - hjärnblödning. Det känns jobbigt, och jag kan inte låta bli att hinna undra över om jag kommer hinna träffa honom igen. Juli - mitt bröllop - det är ju meningen att alla ska komma då! Alla. Ingen får missa det.

Svärmor vill prata med mig om ett våldtäktsförsök här i kvarteret för någon dag sen....hon varnar mig för att gå omkring ensam som jag brukar göra. Vi har ett långt samtal med Liana om allt man ska tänka på som ung tjej och hamnar på ämnet droger & alkohol och helt plötsligt hör jag mig själv prata om Zakynthos 2003. Jag hade nästan förträngt den delen av min resa, och jag vet att jag har mycket att tacka mina vänner för. ♥

Mina ögon svider och jag vill helst gå och sova men vet att jag kommer ångra mig om jag inte springer med Kev & Nathalie ikväll, och jag vet också att allt kommer kännas 100% bättre efter det.

Och så har jag trots allt lite dåligt samvete över att jag inte har något i livet att klaga på. Egentligen.